Idag har jag varit och arbetat i en grupp där vi pratade och diskuterade teamets utveckling. Meningarna gick lite isär hur det skulle vara och hur nuläget var men det som slog mig under förmiddagen idag var hur lätt det är att hamna i "hinder"prat när vi pratar förändring och utveckling. Vi har så lätt att fastna där och då är det så svårt att komma vidare. I den här gruppen var det faktiskt lite likadant men under samtalets gång och när medlemmarna i gruppen blir medvetna om att de fastnade i hinder blev diskussionen lite annorlunda. Till slut blev deras samtal mer i karaktär av att, ok nu har det här hänt men nu blickar vi framåt. Då, helt plötsligt blev det en ny handlingskraft i gruppen och de började prata när de skulle få tid att arbeta med det här, på vilket sätt och hur detta skulle gå till. En ganska jobbig diskussion blev till slut något positivt för gruppen. Nu handlar det bara om att göra det också och det ska bli så kul att få komma tillbaka till den här gruppen efter semestern och kolla hur det har gått. Det räcker ju inte med att bara diskutera och tänka, eller hur? Det viktigaste är ju att faktiskt göra det och här behöver vi ibland påminna varandra om vad vi har bestämt så att det positiva arbetet fortskrider och här har vi alla ett ansvar.
Det här var verkligen en förmiddag med att utveckla arbetsmiljön.
Det här var verkligen en förmiddag med att utveckla arbetsmiljön.
Varma hälsningar,
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar