Sköna människor

Jag inledde dagen med att skjutsa min yngste son till hans sommarjobb. Det var dags för första dagen på första sommarjobbet. Då kom jag att tänka på mitt första sommarjobb, ett jobb som jag sen fick komma tillbaka till flera somrar.

Jag är uppvuxen på en folkhögskola utanför Umeå. Vi ungdomar som bodde där, barn till personalen på skolan, fick sommarjobba där. Eftersom jag var en tjej fick jag jobba i köket och med städ. Killarna fick ta hand om gräsklippning, husmålning med mera. (Jämställdhetstanken var inte så utvecklad på den tiden......)

Vi hade kul på jobbet och jag stortrivdes. det var ett bra jobb helt enkelt. Vissa uppgifter var kanske inte alltid så roliga och kunde kännas oändliga. Jag minns till exempel när jag skulle storstäda biblioteket, damma alla böcker och bokhyllor. Då fick jag peppa mig själv med att nynna på olika sånger. En sång som gärna tog plats i mitt huvud den sommaren var Sköna människor av Ingemar Olsson. Den börjar så här:

Det finns så många sköna människor
som liksom aldrig kommer fram
Precis som böcker i ett bibliotek
som bara står och samlar damm
Och om man bara tittar utanpå
då missar man en värld
som man aldrig får en enda aning om
Fast hela tiden finns den där

Gissa varför just den sången fastnade hos mig den sommaren? ;)

Sköna människor, ja det var nog det som främst gjorde att jag minns jobbet med glädje, inte sången då i först hand, utan alla de sköna människorna som jag jobbade tillsammans med och som jag mötte där. Just mötet med människor är fortfarande något som betyder mycket för mig och som ger mig arbetsglädje. Jag är tacksam över att ha ett arbete där jag får möta så många sköna människor.

/ Sara