Jag läste en debattartikel från i somras skriven av Arbetsmiljöverkets generaldirektör Erna Zelmin-Ekenhem. Debattartikeln hade rubriken "En säkerhetskultur där man vågar säga ifrån räddar liv". https://arbetet.se/2019/06/13/en-sakerhetskultur-dar-man-vagar-saga-ifran-raddar-liv/
Tänk så viktigt det är med en kultur på arbetsplatsen som bidrar till att man vågar säga ifrån. Ingen ska behöva dö eller skadas allvarligt av sitt arbete. Det gäller både dödsfall och skador till följd av arbetsplatsolyckor, men självklart också sådant som orsakats av organisatoriska och sociala faktorer. Arbetsplatsolyckor med dödlig utgång får ofta stora rubriker och mycket uppmärksamhet, med alla rätt, men vet du att det är betydligt fler som dör av arbetsrelaterad stress och av kränkande särbehandling på jobbet än av arbetsplatsolyckor? Forskning visar att ca 500 personer dör varje år i Sverige till följd av arbetsrelaterad stress. Forskare tror också att så många som 100-300 personer tar sitt liv på grund av att de varit utsatta för kränkande särbehandling och arbetsplatsmobbning. De siffrorna kan jämföras med antalet dödsolyckor. I år, under perioden januari-september, har 32 människor mist livet i en arbetsplatsolycka.
Alla arbetsplatser bör ha en nollvision som inte bara handlar om att förhindra olyckor, utan som innefattar arbetssjukdomar inklusive de organisatoriska och sociala frågorna, skriver Erna i sin debattartikel. Det systematiska arbetsmiljöarbetet är mycket viktigt här. Genom det arbetet ska vi identifiera de risker som finns och hitta vägar för att minska dem. Att skapa en kultur på arbetsplatsen där man vågar säga ifrån är en viktig del i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det är arbetsgivarens ansvar att skapa en sådan säkerhetskultur. Arbetsgivaren har det yttersta ansvaret, men alla arbetstagare har ett ansvar för bidra till en god och säker arbetsmiljö.
Min och Marias senaste bok, Våga bryta tystnaden, handlar om kränkande särbehandling i arbetslivet. Vi menar att fler behöver bryta tystnaden och prata mer om kränkande särbehandling i arbetslivet. Det behövs en större tydlighet kring gränser och kring vad som är ok och inte ok i det sociala samspelet. Fler behöver lämna den tysta massan och sätta stopp för kränkningar som pågår. Genom att göra det kan vi skapa friska arbetsplaster där människor trivs, mår bra och presterar och vi kan också rädda liv.
Att våga bryta tystnaden gäller inte bara kring kränkande särbehandling (även om boken handlar om just det). Arbetsmiljöverkets generaldirektörs debattartikel, som fick rubriken "En säkerhetskultur där man vågar säga ifrån räddar liv", visar på vikten av att våga bryta tystnaden i många sammanhang på våra arbetsplatser, både när det gäller den fysiska arbetsmiljön och den organisatoriska och sociala. Jag kan bara hålla med om vikten av det, att våga bryta tystnaden, och vikten av att skapa en kultur på arbetsplatsen som möjliggör det. Så min uppmaning är:
- kör hårt med det systematiska arbetsmiljöarbetet
- skapa en kultur på arbetsplatsen där det är ok att säga ifrån
- våga bryta tystnaden
/ Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar