Jargongen

Jag läste en artikel i tidningen Arbetsliv om en grabbig jargong som skadar byggbranschen. Byggnads och Byggcheferna har sett vilka konsekvenser som en alltför tuff jargong kan medföra och de har tagit krafttag för att förändra det. Mycket bra, tycker jag. De har jobbat på flera olika sätt med de här frågorna och syftet har varit att få igång diskussioner om jämställdhet, attityder och hur man faktiskt pratar med varandra.
Nu är det inte bara i byggbranschen som diskussioner om jämställdhet, attityder och hur vi pratar med varandra borde få ett större utrymme. Det här är viktiga frågor för alla branscher och enskilda arbetsplatser.
Maria och jag har träffat många arbetsgrupper, i en mängd olika branscher och vi ser att en alltför tuff jargong förekommer på många arbetsplatser. Ibland vill man släta över den tuffa jargongen med att berätta till exempel att "här trivs vi, vi har högt i tak och gillar att driva med varandra" eller "här får man tåla en del, men vi gillar det sättet vi har mot varandra".
Under våra möten med arbetsgrupper när vi pratar om arbetsglädje eller att vara tillsammans på jobbet så brukar vi be deltagarna sätta ord på hur de vill ha det på arbetsplatsen. Det här med jargongen, hur vi faktiskt pratar med varandra, får ofta stort utrymme. Att sänka det där höga taket, där alla kommentarer är tillåtna, framkommer ofta som önskemål. Att vi ska prata med varandra istället för om varandra är något annat som ofta nämns.
Hur vill du ha det på din arbetsplats? Hur vill ni ha det tillsammans? Prata med varandra, sätt ord på det.

I en grupp vi mötte en gång uttrycktes det att den allmänna uppfattningen var att "här har vi en tuff attityd, vi skämtar och vi tål det och gillar den här jargongen". Ganska snart förstod vi att det var inte alls den allmänna uppfattningen utan bara den enda uppfattningen som hade berättats om. Efter ett tag tog en man, som suttit tyst under stora delar av dagen, till orda. Han sa: "Jag tycker inte att vi ska skämta om hur vi ser ut". Den kommentaren gjorde att det hände något i gruppen, fler vågade komma till tals. Det hördes röster om att det inte alls är gruppens allmänna uppfattning som beskrivits tidigare utan att det nog fanns en hel del att jobba med. När det hade kommit upp till ytan fortsatte de att prata om hur de vill ha det på arbetsplatsen och det var en hel del som behövde förändras, främst när det gällde sättet att bete sig mot varandra.

/ Sara