Inledningen i vår nya bok

Idag delar vi med oss av inledningen i vår nya bok - Våga bryta tystnaden

Vi vågar!

Jag åkte till Daniel för att hämta hans pärm som han har hemma. Pärmen innehåller dokument sedan en lång tid tillbaka, några år faktiskt. I pärmen finns mailkorrespondens mellan Daniel och hans arbetsledare, mailkorrespondens mellan Daniel och HR–ansvarig på hans företag. I pärmen hittar vi också en utredning som gjorts på Arbets- och miljömedicin i Linköping. Utredningen är gjord av Stefan Blomberg, legitimerad psykolog och PTP psykolog Lina Viita. Daniel har lovat att vi får använda oss av innehållet när vi ska skriva vår bok och vi har även gjort en intervju med honom som du kommer få ta del av senare. När jag står ute i vinterrusket och har Daniel stående framför mig blir jag oerhört känslomässigt berörd. Han har varit sjukskriven sedan november 2015 och när vi är ute och föreläser berättar vi ofta om honom. Vi är nu inne i 2019 och Daniel är fortfarande sjukskriven, har sömnproblem och mår inte alls bra. Det som händer med mig när jag står där är att det blir ännu tydligare för mig varför vi skriver den här boken. Sådant som hänt och händer Daniel får bara inte hända.

Vad är det som händer på arbetsplatser när den här typen av mobbning får ta fart och göra så att den här unge tvåbarnspappan inte ska orka jobba? Han har blivit så nedtryckt i skorna och illa behandlad att han är oförmögen att just nu ha ett arbete. Vad är det som gör att vi inte kan behandla varandra väl eller åtminstone ta tag i saker på ett korrekt sätt om liknande inträffar? Vi är ju naturligtvis medvetna om att det är omöjligt att kränkande särbehandling och arbetsplatsmobbning aldrig inträffar, när det förekommer bland annat stress, hög arbetsbelastning och otydliga roller på våra arbetsplatser. Men, vi behöver bli bättre på att se det, höra det och framförallt våga ta tag i det på ett bra sätt när det väl inträffar. Vi kan inte veta säkert, men om Daniel hade fått hjälp tidigare, hade han nog med all säkerhet inte varit sjukskriven idag. Han hade kanske orkat vara med och starta sitt och hans pappas företag och han hade förmodligen sovit bättre på nätterna. Han hade kanske orkat leka och vara en mer närvarande pappa. Han hade sluppit känslor av nedstämdhet och tvivel på sig själv. Detta är anledningen till att vi skriver boken. Det är på grund av det som hänt Daniel och för att inspirera många fler att våga säga ifrån istället för att vara tysta. Vi vill inspirera till att våga bryta tystnaden och vi vågar.

VIlken skillnad!

Förra veckan var jag i en av mina grupper som jag arbetar med. Jag träffade gruppen första gången för drygt ett år sedan och medlemmarna i gruppen mådde inte bra. De är tjänstemän och när jag träffade dom första gången var det morrigt och knorrigt. Arbetsbelastningen var hög men istället för att stötta varandra förekom det mycket som inte gynnade den sociala arbetsmiljön. Snacket i korridoren var långt ifrån positiv och här pratade man inte med varandra utan skitsnack bakom ryggen var vanligt förekommande. Detta ledde till att en del mådde riktigt dåligt och utanförskap och utfrysning tillhörde vardagen.
Vi började vårt arbete med att definiera vad en frisk arbetsplats var för dom och vi skrev upp detta på ett papper. Detta blev vårt mål som vi arbetat mot hela tiden. Redan första gången jag var där arbetade de tillsammans fram början till en handlingsplan för hur de skulle komma dit och den såg ut så här:

                                                Handlingsplan

                                            inget skitsnack
                            försöka delta i dom gemensamma aktiviteterna
                                    börja lyssna på varandra
                              alla behöver ha en egen "påminnelselapp" på kontoret
                                  prata med berörd person - inte runt omkring
                                   tänka på hur vi beter oss
                             vi behöver ha en punkt på vår ATP
                                  jobba på att bibehålla det som är bra
                              jobba för att skapa en snällhetskultur

Så här började deras arbete och sen har det inneburit hårt arbete. Jag har kommit dit med jämna mellanrum och fungerat lite som en påminnelse och också koll att de håller rätt kurs. När jag var där förra veckan var alla enade om att arbetet har lyckats. Arbetsbelastningen är troligen högre än för ett år sedan och de var överens om att de aldrig skulle klara detta om de inte samarbetar, lyssnar på varandra och visar varandra respekt. De kände sig också övertygade om att några skulle ha blivit sjuka eller ha slutat om de inte bestämt sig för att göra den här satsningen. Jag påminde också om att alla de här "små" sakerna som samarbete, lyssna, visa respekt och prata med varandra inte om är resurser för att hantera den höga arbetsbelastningen. Det blev verkligen ett kvitto på att resurser inte alltid innebär fler personer eller pengar utan resurser handlar om så mycket mer. I vårt arbete har vi hela tiden lutat oss mot Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö.
https://www.av.se/arbetsmiljoarbete-och-inspektioner/publikationer/foreskrifter/organisatorisk-och-social-arbetsmiljo-afs-20154/?hl=afs%202015:4
Kul uppdrag och jag ska få komma tillbaka i oktober för att påminna igen. Det ser jag verkligen fram emot!

Skulle du vilja att Sara och jag kommer just till din arbetsplats? Hör av dig då

friskaarbetsplatser.se
mariafs.se

Ett perfekt tack!

Hej!

Igår föreläste jag och Maria i Vetlanda, på Nuvabs inspirationsdag "Så skapas den attraktiva arbetsplatsen". Dagen var fylld med inspirerande föreläsningar som på olika sätt handlade om det gemensamma temat om hur vi kan skapa den attraktiva arbetsplatsen. Raymond Ahlgren pratade om "Varför vi gör det vi gör" och Sofie Kalén om "Vårt nya arbetsliv". Elaine Eksvärd inspirerade oss på ämnet "Vi måste prata" och Lisa Lemke om "Den kreativa livsplatsen".

Marias och min föreläsning kallade vi för "Mobbning - inte hos oss väl". Vi pratade om hur vi kan skapa attraktiva friska arbetsplatser där människor trivs, mår bra och presterar. I det sammanhanget tycker vi att det är mycket viktigt att prata om mobbning och kränkande särbehandling på våra arbetsplatser. Vi behöver ta den organisatoriska och sociala arbetsmiljön på samma allvar som den fysiska. Vi måste våga bryta tystnaden. Kränkande särbehandling och mobbning ska förebyggas och då måste vi prata om det.

Efter en föreläsning är det inte helt ovanligt att vi får en blomma eller något liknande som tack. Den här gången fick vi ett tack som betyder extra mycket för oss. Det var ett gåvobevis som visar att Nuvab gett ett gåva till Understand - Fonden mot psykisk ohälsa, som tack för vår insats. Det tacket kändes som ett perfekt tack den här dagen. Tack Nuvab!

/ Sara

Det är allvar!

Hej!

Jag läste en artikel om Peter som blev så sjuk av jobbstressen att han till slut tog sitt liv. Arbetsgivaren hade inte anmält Peters sjukdom som en arbetsskada. Facket tyckte inte kopplingen var tillräckligt klar för att kunna driva det som ett arbetsskadeärende. Men för Peters fru Frida var det uppenbart att det var jobbet som hade gjort honom så sjuk att han till slut inte orkade leva längre. Hon drev ärendet på egen hand och till slut fick hon arbetsskadan godkänd. Läs mer om Peter och om Fridas kamp här.

Ingen ska behöva dö av sitt arbete. I Sverige har vi en nollvision när det gäller dödsolyckor orsakade av arbete. Trots det dog 58 personer i arbetsplatsolyckor under 2018. Det är på tok för många. Vi måste fortsätta det viktiga arbetsmiljöarbetet. Vi måste ha kolla på vilka risker som finns och minska dem. Vi måste främja den goda säkerhetskulturen på våra arbetsplatser. Ingen ska behöva dö av sitt arbete!

Peter räknas inte med i statistiken över arbetsplatsolyckor, men han dog av sitt arbete. Han blev så sjuk av sitt arbete att han inte orkade leva längre. Hur hög skulle dödssiffran vara om vi räknade med självmord, som har sin orsak i förhållanden på arbetsplatsen, såsom ohälsosam arbetsbelastning eller kränkande särbehandling? Hur hög skulle siffran vara om vi räknade med dödsfall till följd av hjärtinfarkt, stroke och så vidare orsakade av brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön?

Vi måste jobba stenhårt för att minska arbetsplatsolyckorna. Men kom ihåg att det är lika viktigt att jobba med den organisatoriska och sociala arbetsmiljön om vi ska kunna ska arbetsplatser där ingen riskerar att dö. Det är allvar! Vi måste hjälpas åt. Ingen ska behöva dö av sitt arbete.

I vår grundkurs i arbetsmiljö väljer vi att lägga mest fokus på det systematiska arbetsmiljöarbetet och den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Vi menar att den organisatoriska och sociala arbetsmiljön är så grundläggande att den är viktig att lyfta fram och ges en stor plats i en grundläggande arbetsmiljöutbildning.

/ Sara

Riskbedömning

Hej!

Två av mina uppdrag förra veckan handlade om riskbedömning. Det ena företaget är nybörjare när det gäller riskbedömning medan det andra har några års erfarenhet. Det är så roligt att, hos båda företagen, kunna se effekten av ett aktivt systematiskt arbetsmiljöarbete. Medvetenheten ökar, riskerna identifieras och hanteras, möjligheterna lyfts fram. Ett aktivt systematiskt arbetsmiljöarbete är så viktigt för att vi ska kunna skapa friska arbetsplatser där människor trivs, mår bra och presterar.

Behöver du hjälp med eller inspiration för att utveckla ert arbetsmiljöarbete, kontakta mig eller Maria. Läs mer här http://friskaarbetsplatser.se/arbetsmiljoarbete/. Kom ihåg, arbetsmiljö är kul!

/ Sara

Arbetsmiljö är den viktigaste frågan

Hej!

Arbetsmiljö är det område som arbetsgivarna kommer att prioritera högst under 2019. Det visar en undersökning från Edge HR som genomfördes i slutet av 2018. 555 personer fick svara på frågan"Vilken/vilka HR-frågor kommer ni att fokusera mest på under 2019" och det vanligaste svaret var alltså arbetsmiljö. En väldigt bra prioritering, anser jag.

Maria och jag vill vara med och skapa friska arbetsplatser där människor trivs, mår bra och presterar. För att kunna nå dit är fokus på arbetsmiljön väldigt viktigt. Vi brinner för att inspirera kring just detta. Alla våra arbetsmiljöutbildningar bygger på att locka fram lusten till att jobba med arbetsmiljö. En positiv attityd till arbetsmiljöarbete är en bra grund att bygga på. Arbetsmiljö är kul!

Här kan du läsa mer om våra arbetsmiljöutbildningar. 

/ Sara

Var inte tyst!

Hej!

Något av det viktigaste jag och Maria vill förmedla, när vi är ute och jobbar med kränkande särbehandling med grupper på olika arbetsplatser, är vikten av att bryta tystnaden och säga ifrån när någon behandlas illa. Det är så vanligt, att personer som blivit utsatta för kränkande särbehandling på sin arbetsplats, berättar att det värsta inte var själva kränkningarna utan vetskapen om att fler kände till kränkningarna men inte sa något, inte gjorde något för att förhindra det. Genom att inte säga ifrån är man en del av den kränkande särbehandlingen. Så, säg ifrån!

Jag var i Stockholm i helgen och såg musikalen Så som i himmelen. Det var en fantastisk upplevelse. Jag skulle kunna skriva en mycket positiv recension av själva musikalen här, men det hoppar jag över i det här forumet. Istället vill jag berätta lite om handlingen kopplat till det här med vikten av att inte vara tyst.

Musikalen, som bygger på filmen med samma namn, handlar om Daniel, en mycket framgångsrik dirigent med de stora världsscenerna som sin arbetsplats, som flyttar hem till sin lilla hemby. I musikalen får vi möta människor som har den gemensamma nämnaren att de är med i kyrkokören, en kör som Daniel blir ledare för. Det är en brokig skara människor som utvecklas tillsammans, som körsångare, men också som människor. Det är två människor här som jag vill lyfta fram, Holmfrid och Gabriella. Holmfrid, som är kraftigt överviktig, kallas Tjock-Holmfrid. Det är särskilt en person som kallar honom det, men de andra säger ingenting om det. De är tysta och det får fortgå. Gabriella misshandlas av sin man. När hon kommer till kören, ibland blåslagen, ibland med skräck i blicken, är det tydligt att de andra vet vad som pågår, men ingen gör något. Det är riktigt illa. Till slut sker en förändring. Holmfrid bryter ihop och berättar om hur sårad han har blivit, ända sen skoltiden, av att bli kallad Tjock-Holmfrid. Han som använder det namnet på Holmfrid och de övriga i kören förstår och förändrar sig. Gabriella får till slut stöd och hjälp av körens medlemmar. De handgripligen skyddar henne mot den misshandlande mannen och någon erbjuder boende åt Gabriella och barnen. Tystnaden bryts och vännerna börjar agera och Holmfrid och Gabriella, men även resten av körens medlemmar, påverkas positivt. Men tänk hur det skulle kunnat vara om någon eller några hade sagt ifrån eller agerat på annat sätt betydligt tidigare. Holmfrid och Gabriella hade kunnat slippa mycket av sitt lidande.

Så som i himmelen är en påhittad historia, men den beskrivna tystnaden i en grupp, den finns i verkligheten, på många ställen, på många arbetsplatser. Den tysta massan har en otroligt stor möjlighet att förändra livet för människor genom att inte vara tyst längre. Om vi ska kunna skapa friska arbetsplatser där alla medarbetare har möjlighet att trivas, må bra och prestera, då behöver tystnadskulturen brytas. Var inte tyst!

Här kan du läsa mer om hur jag och Maria jobbar mot kränkande särbehandling:

http://friskaarbetsplatser.se/utbildning-om-krankande-sarbehandling/

http://friskaarbetsplatser.se/forelasningar/

/ Sara