måndag 11 februari 2019

Riskbedömning

Hej!

Två av mina uppdrag förra veckan handlade om riskbedömning. Det ena företaget är nybörjare när det gäller riskbedömning medan det andra har några års erfarenhet. Det är så roligt att, hos båda företagen, kunna se effekten av ett aktivt systematiskt arbetsmiljöarbete. Medvetenheten ökar, riskerna identifieras och hanteras, möjligheterna lyfts fram. Ett aktivt systematiskt arbetsmiljöarbete är så viktigt för att vi ska kunna skapa friska arbetsplatser där människor trivs, mår bra och presterar.


Behöver du hjälp med eller inspiration för att utveckla ert arbetsmiljöarbete, kontakta mig eller Maria. Läs mer här http://friskaarbetsplatser.se/arbetsmiljoarbete/. Kom ihåg, arbetsmiljö är kul!

/ Sara

onsdag 30 januari 2019

Arbetsmiljö är den viktigaste frågan

Hej!

Arbetsmiljö är det område som arbetsgivarna kommer att prioritera högst under 2019. Det visar en undersökning från Edge HR som genomfördes i slutet av 2018. 555 personer fick svara på frågan"Vilken/vilka HR-frågor kommer ni att fokusera mest på under 2019" och det vanligaste svaret var alltså arbetsmiljö. En väldigt bra prioritering, anser jag.

Maria och jag vill vara med och skapa friska arbetsplatser där människor trivs, mår bra och presterar. För att kunna nå dit är fokus på arbetsmiljön väldigt viktigt. Vi brinner för att inspirera kring just detta. Alla våra arbetsmiljöutbildningar bygger på att locka fram lusten till att jobba med arbetsmiljö. En positiv attityd till arbetsmiljöarbete är en bra grund att bygga på. Arbetsmiljö är kul!



Här kan du läsa mer om våra arbetsmiljöutbildningar. 

/ Sara

måndag 14 januari 2019

Var inte tyst!

Hej!


Något av det viktigaste jag och Maria vill förmedla, när vi är ute och jobbar med kränkande särbehandling med grupper på olika arbetsplatser, är vikten av att bryta tystnaden och säga ifrån när någon behandlas illa. Det är så vanligt, att personer som blivit utsatta för kränkande särbehandling på sin arbetsplats, berättar att det värsta inte var själva kränkningarna utan vetskapen om att fler kände till kränkningarna men inte sa något, inte gjorde något för att förhindra det. Genom att inte säga ifrån är man en del av den kränkande särbehandlingen. Så, säg ifrån!


Jag var i Stockholm i helgen och såg musikalen Så som i himmelen. Det var en fantastisk upplevelse. Jag skulle kunna skriva en mycket positiv recension av själva musikalen här, men det hoppar jag över i det här forumet. Istället vill jag berätta lite om handlingen kopplat till det här med vikten av att inte vara tyst.


Musikalen, som bygger på filmen med samma namn, handlar om Daniel, en mycket framgångsrik dirigent med de stora världsscenerna som sin arbetsplats, som flyttar hem till sin lilla hemby. I musikalen får vi möta människor som har den gemensamma nämnaren att de är med i kyrkokören, en kör som Daniel blir ledare för. Det är en brokig skara människor som utvecklas tillsammans, som körsångare, men också som människor. Det är två människor här som jag vill lyfta fram, Holmfrid och Gabriella. Holmfrid, som är kraftigt överviktig, kallas Tjock-Holmfrid. Det är särskilt en person som kallar honom det, men de andra säger ingenting om det. De är tysta och det får fortgå. Gabriella misshandlas av sin man. När hon kommer till kören, ibland blåslagen, ibland med skräck i blicken, är det tydligt att de andra vet vad som pågår, men ingen gör något. Det är riktigt illa. Till slut sker en förändring. Holmfrid bryter ihop och berättar om hur sårad han har blivit, ända sen skoltiden, av att bli kallad Tjock-Holmfrid. Han som använder det namnet på Holmfrid och de övriga i kören förstår och förändrar sig. Gabriella får till slut stöd och hjälp av körens medlemmar. De handgripligen skyddar henne mot den misshandlande mannen och någon erbjuder boende åt Gabriella och barnen. Tystnaden bryts och vännerna börjar agera och Holmfrid och Gabriella, men även resten av körens medlemmar, påverkas positivt. Men tänk hur det skulle kunnat vara om någon eller några hade sagt ifrån eller agerat på annat sätt betydligt tidigare. Holmfrid och Gabriella hade kunnat slippa mycket av sitt lidande.

Så som i himmelen är en påhittad historia, men den beskrivna tystnaden i en grupp, den finns i verkligheten, på många ställen, på många arbetsplatser. Den tysta massan har en otroligt stor möjlighet att förändra livet för människor genom att inte vara tyst längre. Om vi ska kunna skapa friska arbetsplatser där alla medarbetare har möjlighet att trivas, må bra och prestera, då behöver tystnadskulturen brytas. Var inte tyst!

Här kan du läsa mer om hur jag och Maria jobbar mot kränkande särbehandling:

/ Sara